Visa källa för Gustav Vasa

{{Regent
 |             namn = Gustav Eriksson (Vasa)
 |             bild = Gustav_I,_1497-1560,_konung_av_Sverige_(David_Frumerie)_-_Nationalmuseum_-_15236_.jpg
 |         bildtext = Gustav Vasa, på en målning från 1542. Kopia från 1600-talet efter [[Jacob Binck]].
 |       succession = [[Lista över Sveriges regenter|Sveriges riksföreståndare]]
 |      företrädare = [[Kristian II]] (kung av Sverige)
 |     regeringstid = 23 augusti 1521–6 juni 1523<br />({{Ålder i år och dagar|1521|8|23|1523|6|6}})
 |     efterträdare = Sig själv (kung av Sverige)
 |         valspråk = Till stjärnorna genom svårigheter ({{Lang-la|Ad astra per aspera}})
 |      succession2 = [[Lista över Sveriges regenter|Kung av Sverige]]
 |     företrädare2 = [[Kristian II]] ([[de jure]]), ([[de facto]], sig själv som [[riksföreståndare]])
 |    regeringstid2 = 6 juni 1523–29 september 1560<br />({{Ålder i år och dagar|1523|6|6|1560|9|29}})
 |    efterträdare2 = [[Erik XIV]]
 |         kröning2 = 12 januari 1528 i [[Uppsala domkyrka]]
 |        valspråk2 = All makt är av Gud ({{Lang-la|Omnis Potestas a Deo}})<br />Om Gud (är) med oss, vem (är) då emot oss ({{Lang-la|Si Deus pro nobis quis contra nos}})<br />Säll (är) den som fruktar Herren ({{Lang-la|Beatus qui timet Dominum}})<br />Herrens är jorden [och allt vad därpå är] ({{Lang-la|Domini est terra [et plentitudo eius]}})
 |              ätt = [[Vasaätten]]
 |              far = [[Erik Johansson (Vasa)|Erik Johansson]]
 |              mor = [[Cecilia Månsdotter (Ekaätten)|Cecilia Månsdotter]]
 |            gemål = [[Katarina av Sachsen-Lauenburg]]<br />[[Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud)|Margareta Eriksdotter]]<br />[[Katarina Stenbock]]
 |             barn = Se [[Gustav_Vasa#Barn|Barn]]
 |     födelsedatum = 12 maj 1496
 |     födelseplats = [[Lindholmens gård]] i [[Orkesta socken]] i Uppland eller [[Rydboholms slott|Rydboholms sätesgård]] i [[Östra Ryds socken, Uppland|Östra Ryds socken]] i Uppland
 |        dödsdatum = {{Död datum och ålder|1560|9|29|1496|5|12}}
 |        dödsplats = [[Slottet Tre Kronor]] i Stockholm
 |     begravddatum = 21 december 1560
 | begravningsplats = [[Vasakoret]] i [[Uppsala domkyrka]]
 |     namnteckning = Autograf, Gustaf I, Nordisk familjebok.png
 |         religion = [[Lutherdom]] (1527-1560)<br>[[Romersk-katolska kyrkan]] (1496-1527)
 | vapensköld        =COA-family-sv-Vasa.png
 | beskrivning_vapensköld =Det kungliga Vasavapnet skapat av Gustav Vasa
}}

[[Fil:Gustaf I SP001.jpg|miniatyr|Gustav Vasa på nederländskt kopparstick av Horatius Cock 1559, avbildad i samtidens mode, möjligen efter en skiss av [[Domenicus ver Wilt]].<ref>''Valda skrifter'', ''Gustav Vasas porträtt'' av Gustaf Upmark den äldre s. 288-289.</ref>]]

'''Gustav Vasa''' eller '''Gustav I''' (tidigare '''Gustav Eriksson'''<ref>[Öfversikt af den behandling, som det hedniska Sveriges historia erhållit före medlet av 17:de århundradet. P.A. Norstedt och Söner, Stockholm 1839, sid 55.]</ref>), troligen född [[12 maj]] [[1496]], död [[29 september]] [[1560]] på [[Slottet Tre Kronor|Tre Kronor]] i [[Stockholm]]<ref>{{SBL|13315|namn=Gustav I|författare=[[Ivan Svalenius]]}}</ref>, var [[kung av Sverige]] 1523–1560 och [[riksföreståndare]] 1521–1523, under det pågående [[befrielsekriget]]. Hans makttillträde, inlett som ett [[uppror]] mot unionskungen [[Kristian II]] efter [[Stockholms blodbad]], innebar slutet för [[Kalmarunionen]]. Gustav tillhörde [[Vasaätten]], som genom honom blev den första [[monarki]]ska [[dynasti]]n som regerade ett enat svenskt kungadöme som ett [[arv]]rike. Hans regering kännetecknas av införandet av ett starkt [[Centralstyrning|centralstyre]] i hela riket med en effektiv [[byråkrati]] och en evangelisk [[statskyrka]] grundad på [[Martin Luther|Luthers]] lära. 

Gustavs roll i införandet av en svensk [[arvmonarki]] ses i dag som grundandet av den moderna [[nationalstat]]en [[Sverige]], och det är den [[6 juni]] – datumet då han valdes till kung av [[Sveriges riksdag|riksdagen]] i Strängnäs 1523 – som är [[Sveriges nationaldag]]. Han har senare, särskilt från det sena 1800-talet, upphöjts till [[landsfader]] och har därmed blivit en viktig nationell symbol. I modern historiesyn har Gustav&nbsp;I utsatts för en mer kritisk analys där man poängterat hur han med brutala metoder och intensiv [[propaganda]] befäste sin makt och röjde motståndare ur vägen. Historikern [[Lars-Olof Larsson (historiker)|Lars-Olof Larsson]] har pekat på att Gustav med hänsynslöshet och maktlystnad i kombination med politisk skicklighet i mycket uppträdde i enlighet med den italienske politiske filosofen [[Niccolò Machiavelli]]s principer för en furstes befästande av sin makt, något som den svenska historieskrivningen ofta uteslutit.

== Släktförhållanden ==
{{huvudartikel|Vasaätten|Gustav Vasas härstamning|Gustav Vasas ättlingar}}
Gustav var son till [[riddare]]n och [[riksråd]]et [[Erik Johansson (Vasa)]] (död 1520) till [[Rydboholms slott|Rydboholm]] och [[Cecilia Månsdotter (Ekaätten)|Cecilia Månsdotter (Eka)]]. Fadern tillhörde på fädernet en riksrådssläkt som av eftervärlden benämnts [[Vasaätten]]. Släkten kan ledas tillbaka till 1300-talets uppländska [[Lågadel|lågfrälse]] och det var förhållandevis sent som släkten vann insteg i [[Frälse|högfrälset]] med Gustavs farfars far, drotsen [[Krister Nilsson (Vasa)|Kristiern Nilsson]] (död 1442), och dennes bror. I beskrivningen av Erik Johansson i olika 1500-talskällor med varierande tendens framstår han med ett löjets skimmer över sig. Sin upphöjda samhällsställning till trots visar de bevarade beläggen ”att han måste ha varit ett ovanligt svagt nummer inom sin lysande [[ätt]]”, som personhistorikern Hans Gillingstam uttrycker det. Till och med Erik Johanssons egen brorsdotter Birgitta Kristiernsdotter karakteriserade denne som ”en simpel och enfaldig man”. Erik Johanssons släktförbindelser inom högfrälset var däremot för sin tid optimala med [[riksföreståndare]]n [[Sten Sture den äldre]] som morbror och med mormodern som halvsyster till kung [[Karl Knutsson (Bonde)]]. Dessutom blev Erik Johansson genom sitt giftermål med Cecilia Månsdotter, dotter till riksrådet [[Måns Karlsson (Eka)]], svåger med riksföreståndaren [[Sten Sture den yngre]]; denne var gift med Cecilias halvsyster [[Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna)]]. Denna släktförbindelse var sannolikt vägledande för utstakandet av den unge Gustavs ämbetsbana.

Genom sin farmor, [[Johan Kristiernsson (Vasa)|Birgitta Gustavsdotter (Sture)]], härstammade Gustav från kung [[Sverker den yngre]]; han hade alltså kungligt blod i ådrorna, om än på långt håll.

Av Gustavs sju syskon dog fyra i ung ålder och två dog i dansk fångenskap. Systern Margareta Eriksdotter gifte sig 1516 med [[Joakim Brahe|Joachim (Jacob) Bragde (Brahe)]], som avrättades vid [[Stockholms blodbad]] den 8 november 1520. I detta äktenskap föddes sonen [[Per Brahe den äldre]] (1520–1590), sedermera riksråd och greve. Margareta gifte sedan om sig 1525 med greven [[Johan av Hoya|Johan av Hoya och Bruchhausen]] (död 1535).

== De första åren ==
Gustav föddes troligen 12 maj 1496 på [[Lindholmens gård]] i [[Orkesta socken]]. Även [[Rydboholms slott]], som ägdes av hans far [[Erik Johansson (Vasa)]] och där Gustav växte upp, anges ibland som hans födelseplats. Enligt uppgift skall dock familjen vid tidpunkten för Gustavs födelse ha vistats på Lindholmens gård, som också var i familjens ägo. Gustavs föräldrar ägde därutöver Eka gård, [[Ekaätten]]s gamla stamgods. Sitt förnamn fick Gustav troligen från sin fars morfar; [[Gustav Anundsson Sture]].

Enligt [[Peder Svarts krönika]] (som skrevs på uppdrag av Gustav) skickades Gustav vid tretton års ålder till [[Uppsala universitet|Uppsala skola och universitet]] för att studera, bland annat [[latin]] och [[tyska]]. Han tros ha stannat där i knappt två år. Gustav lämnade skolan för gott, i vredesmod efter en upptuktelse av sin danske lärare, "magister Ivar". Han skall ha drivit sin [[dolk]] genom läroboken och yttrat: "Jag tör giva dig och din skola tusende djävlar."

Eftersom andra källor tyder på att han hade dåliga kunskaper i latin, är det oklart i vilken utsträckning han verkligen bedrev universitetsstudier (undervisningsspråket vid [[Uppsala universitet]] var latin). Efter vistelsen i [[Uppsala]] skickades han till sin släkting [[riksföreståndare]]n [[Sten Sture den yngre]]s hov för [[utbildning]] i praktiska ting som hovseder, etikett och fäktning. Han fick också ett slags officersutbildning.

Enligt traditionell historieskrivning skulle Gustav tidigt ha börjat ta del i tidens politiska händelser och visat mandomsprov i [[slaget vid Vädla]] (vid nuvarande [[Djurgårdsbron]] i [[Stockholm]]) 1517 och [[slaget vid Brännkyrka]] 1518. En vanlig uppgift att Gustav skulle ha burit [[Sveriges riksbaner|riksbaneret]] i slaget vid Brännkyrka är mycket osäker. Den kommer nämligen från en mening i Peder Svarts krönika som författaren hade strukit. Att föra riksbaneret var normalt ett hedersuppdrag för en väl meriterad riddare, inte för en oerfaren väpnare som Gustav. Mer trovärdig är skildringen av efterspelet till slaget. Kung [[Kristian II]] av [[Danmark]] föreslog att om Sten Sture skickade en [[gisslan]] bestående av sina fem viktigaste män, skulle Kristian komma i land och förhandla vid [[Österhaninge kyrka]] på [[Södertörn]]. När Kristian väl fått gisslan seglade han dock hem med den till Danmark, det vill säga med [[Olof Ryning (1521)|Olof Ryning]], [[Hemming Gadh]], [[Göran Siggesson (Sparre)]], [[Lars Siggesson (Sparre)]], [[Bengt Nilsson (Färla)]] och Gustav Eriksson (Vasa), som var yngst, och vid tillfället 22 år.

Efter att på detta sätt ha förts till Danmark av Kristian II, hölls Gustav i fångenskap på [[Kalø slott]] nordöst om [[Århus]] på östra [[Jylland]]. Slottet ägdes av [[Erik Banner]]. Under fångenskapen försökte Kristian locka över gisslan på sin sida. Det lyckades med Olof Ryning, Hemming Gadd och Göran Siggesson (Sparre), medan de övriga vägrade. I september 1519 lyckades Gustav fly till [[Lübeck]], men först efter åtta månader i denna stad fick han tillfälle att återvända till Sverige. Under tiden hade Kristian besegrat Sten Sture i [[slaget på Åsundens is]] den 19 januari 1520. Efter riksföreståndarens död den 3 februari 1520 saknade den svenska oppositionen mot den danska kungamakten ledare.

== Gustav som upprorsman ==
{{Huvudartikel|Gustav Vasas befrielsekrig}}
[[Fil:Stockholm Bloodbath.jpg|miniatyr|[[Stockholms blodbad]] på två scener från [[Blodbadsplanschen|Blodbadstavlan]]. Till vänster skildras hur de två biskoparna halshuggs, och till höger hur kistan med Sten Sture d.y:s kropp grävs upp för att föras till kättarbålet.]]

När Gustav Vasa landsteg vid Stensö udde söder om [[Kalmar]] den 31 maj 1520 var Kristian II ännu inte obestridd herre över Sverige. Rikets båda huvudfästningar, Stockholm och Kalmar, tillhörde ännu motståndarna till Kristian och Gustav blev väl mottagen av befälhavaren på [[Kalmar slott]], [[Anna Eriksdotter (Bielke)]]. Enligt [[Peder Svarts krönika]], det vill säga Gustavs egen propaganda, var knektarna i Kalmar defaitistiska och hotade att ta livet av Gustav när han manade till fortsatt motstånd. Gustav skulle därför inom kort ha flytt från Kalmar och utan framgång fortsatt att försöka uppvigla bönderna till motståndskamp. Denna beskrivning är dock inte trovärdig, eftersom Kalmar kapitulerade först tre månader efter hans flykt.

Gustav försökte uppenbarligen inte heller ta kontakt med de andra slotten som gjorde motstånd mot Kristian II (utöver Stockholm även Nyköping och Stegeborg). Vad han gjorde under sommaren 1520 är oklart. Kanske valde han att gömma sig i Småland i väntan på den nära förestående freden. När han fick kännedom om den befann han sig i Eksjötrakten.

Den 3 juni sammankallade Kristian II ett [[riksmöte]] i sitt läger utanför Stockholms murar för att förhandla med svenskarna. Den 5 september kom man överens, allting skulle vara glömt, alla fångar och upprorsmän skulle släppas och få [[amnesti]]. Sten Sture den yngres änka, [[Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna)]], som hade lett försvaret av Stockholm mot danskarna, skulle få [[Hörningsholms slott|Hörningsholm]] och hela [[Muskö]] i [[förläning]]. Hon lovades dessutom [[Tavastehus slott]] i [[Finland]]. Den 7 september höll kung Kristian II sitt intåg i Stockholm, där alla kyrkklockor ringde för att hylla stadens nye härskare. Det skulle dock snart visa sig att hans avsikter var allt annat än vänskapliga.

[[Fil:Gustav Vasa i Mora.jpeg|miniatyr|vänster|''Gustav Vasa i Mora''. [[Fresk]] i [[Vasakoret]], [[Uppsala domkyrka]], målad 1836. Tavlans morakarlar stämmer egentligen bättre på hur dessa såg ut på 1800-talet än under Gustav Vasas tid, men är ett utmärkt exempel på den nationalromantiska bildflora som Gustav Vasas äventyr gett upphov till.]]

Efter sin ankomst till [[Södermanland]], där han i september besökte sin svåger [[Joakim Brahe]] och fick bo på [[Tärnö slott]] nordväst om Nyköping, fick Gustav veta att även Stockholm hade givit sig åt Kristian. Joakim Brahe var kallad till kung Kristians kröning i Stockholm. Förgäves varnade Gustav honom för att resa dit. Den 4 november kröntes Kristian II till [[Sveriges kung]] av den återinsatte [[ärkebiskop]]en [[Gustav Trolle]] och 8–9 november avrättades Joakim Brahe, Gustavs far Erik Johansson (Vasa) och ett åttiotal andra i [[Stockholms blodbad]].

Gustav Eriksson hade begett sig vidare till sin fädernegård [[Räfsnäs kungsgård|Räfsnäs]] i närheten av [[Mariefred]], där han nu en tid höll sig stilla. I Mariefred besökte han den gamle [[ärkebiskop]]en [[Jakob Ulvsson]] för att be om råd. Ärkebiskopen lovade att skriva till riksrådet och utverka "en fast försäkring" till Gustav. Då, i mitten av november, nåddes Gustav på Räfsnäs av underrättelsen om Stockholms blodbad. Hans far, två av hans morbröder och flera andra släktingar hade avrättats; tre av hans systrar, hans mor och hans mormor hade kastats i fängelse i [[Blåtårn (Köpenhamns slott)|Blå tornet]] i [[Köpenhamn]]. Alla hans gods och gårdar har dragits in. Danskarna sökte honom i hela landet.

=== I Dalarna ===
Gustav beslöt sig genast för att söka stöd i [[Dalarna]] för motstånd mot det danska väldet. I Dalarna hade nästan alla [[vapen]] och man hade lärt sig att [[uppror]] lönar sig efter både [[Engelbrekt Engelbrektsson|Engelbrekt Engelbrektssons]] uppror [[Engelbrektsupproret|1434]], samt under [[Sture|sturarnas]] regim. Gustav Vasas släkting [[Kettil Karlsson (Vasa)]] hade dessutom jagat den gamle kungen [[Kristian I]] ur landet 1463 med hjälp av ett uppbåd dalkarlar. Det var därför inte konstigt att uppsöka dalkarlarnas stöd då deras tradition av uppror och som förkämpar bland Sveriges landskap garanterade allmogens stöd och var nyckeln till att antända resterande landskap till full revolt.<ref>{{Bokref|efternamn=Larsson|förnamn=Lars-Olof|titel=Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?|hämtdatum=|år=2002|sid=50-51}}</ref> 

Den 25 november reste Gustav mot [[Bergslagen]] och efter några dagar befann han sig i Dalarna. Under de följande veckorna inträffade de mytomspunna händelser som förknippas med ortnamnen [[Rankhyttan]], [[Ornäs]], [[Svärdsjö]], [[Isala]], [[Marnäs, Falu kommun|Marnäs]], [[Rättvik]], [[Mora]], [[Utmeland]] och [[Sälen]]. Han sägs ha jagats av fiendens utskickade och flera gånger varit nära att falla i deras händer, men alltid räddats av uppoffrande, trogna män och kvinnor, samtidigt som han länge förgäves manat till uppror (se [[Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna]]).

Nya underrättelser om händelserna i Stockholm fick slutligen Morakarlarna på andra tankar. På den östgötske fogden [[Lasse Olsson]]s uppmaning skickade de, enligt traditionen, två skidlöpare efter Gustav, som var på väg till [[Norge]]. De kom ikapp Gustav vid [[Sälen]] och fick honom med sig tillbaka till Mora. Till minnet av denna händelse åks varje år [[Vasaloppet]] mellan [[Sälen]] och Mora. Det är dock oklart om den mytomspunna första skidlöpningen verkligen ägde rum.<ref>Larsson (2002) sid 55</ref>

I Mora utsåg Morakarlarna och sändebud från närliggande socknar Gustav, endast 24 år gammal, till "[[hövitsman]] över Dalarna och meniga Sveriges rike" (januari 1521). Så inleddes [[upproret mot Kristian II]] som kom att utkämpas med Lasse Olsson som hövitsman över Gustav Erikssons här.

=== Upprorets ledare ===
Gustav fick 16 livvakter som han kunde styra över, men han hade ingen flotta, inga kanoner, inga slott eller borgar. Upproret rörde sig dock söderut och hären bestod snart av mer än tusen man. Såväl [[Falu koppargruva|Kopparbergets gruva]] som [[Västerås]] erövrades och plundrades och [[Gustav Trolle]] och hans 200 ryttare tvingades fly. Den upprorsrörelse, som på detta sätt utgick från [[Siljan]]ssocknarna och som snart engagerade det övriga Dalarna, utbredde sig med stor hastighet till de andra landskapen. I slutet av april 1521 var Gustav Eriksson herre över Dalarna, [[Gästrikland]], [[Västmanland]] och [[Närke]] med undantag av slotten; hälsingarna beslutade sig också till slut för att hjälpa Gustav.

Han avböjde ett erbjudande om uppgörelse och fri lejd till Stockholm. Vid [[midsommar]]tiden stod han utanför Stockholm, men hans bondehär kunde däremot inte storma staden. [[Lars Siggesson (Sparre)]], som också varit gisslan hos Kristian II men som gått över till danskarnas sida, gick nu tillbaka till den svenska upprorssidan och Gustav Eriksson, liksom även [[Hans Brask]] och [[Ture Jönsson (Tre Rosor)]].

[[Fil:The Entry of King Gustav Vasa of Sweden into Stockholm - color.jpg|miniatyr|''[[Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523]]'', av [[Carl Larsson]] (1908).]]

På en herredag i [[Vadstena]] i slutet av augusti 1521 erkändes Gustav Eriksson av Götalandskapen som Sveriges rikes [[hövitsman]] och riksföreståndare. Samtidigt lämnade den regering som tillsatts av Kristian II Sverige, på flykt undan armén som slog läger i [[Rotebro]] och [[Botkyrka socken]]. På vintern gick befälhavaren på Stegeborg, [[Berend von Melen]], över till den nye riksföreståndarens sida och slottet [[Stegeborg]] föll i händerna på upprorsarmén. Emellertid dröjde det ännu till 1523 innan riket fullständigt var i Gustavs händer. Brist på [[belägring]]smateriel och krigsövat manskap gjorde att det var svårt att inta de fasta slotten. Enda sättet var att svälta ut de försvarande, en metod som kunde användas effektivt mot [[fästning]]ar vid havet först när Gustav i mitten av 1522 fick understöd av fartyg från [[Lübeck]].

Ett år därefter intogs Stockholm (17 juni 1523); Gustav Eriksson gjorde sitt intåg i staden på [[midsommardagen]] den 24 juni och Kalmar (7 juli samma år). 10 oktober 1523 föll de sista fästena i Finland. Gustav Eriksson hade lett största delen av kriget – om än på bekvämt avstånd från själva stridigheterna<ref>Larsson (2002) sid. 60</ref> – som riksföreståndare och avslutade det som kung.

== Gustav som kung ==
[[Fil:Gustav Vasas hjälm från 1540 cirka - Livrustkammaren - 64135.jpg|miniatyr|Gustav Vasas hjälm från 1540 cirka. [[Livrustkammaren]].]]
[[Fil:GustavVasa1522.JPG|miniatyr|Svenskt silvermynt, 1/4 gyllen, präglad i Hedemora eller Söderköping 1522 med Gustav Vasas porträtt. Omskriften (här delvis otydlig) lyder ''Gustaf Ericsen G(ubernator) R(egni) S(ueciæ).]]

Gustav Eriksson blev utsedd till kung på [[Sveriges riksdag|riksdagen]] i [[Roggeborgen]]<ref>{{Bokref|efternamn=Ericson Wolke|förnamn=Lars|titel=Stockholms Blodbad|hämtdatum=22/11|år=2017|sid=177}}</ref> i [[Strängnäs]] [[6 juni]] 1523. Bland annat till minne av detta firar Sverige sin [[Sveriges nationaldag|nationaldag]] den 6 juni. Först 12 januari 1528 blev han [[kröning|krönt]] i [[Uppsala domkyrka]]. Genom att Gustav utsågs till kung, hade den provisoriska nationella styrelse som upprättats då [[Sten Sture den äldre]] ett halvt århundrade tidigare utsetts till [[riksföreståndare]], övergått till att bli helt stadigvarande.

=== Reformationen ===
{{Huvudartikel|Reformationen i Sverige}}
[[Fil:Gustav Vasa triumphs 2.jpg|miniatyr|1700-talskopia av målning från 1540-talet på Gripsholms slott. Okänt motiv, troligen föreställande Kristian II:s "ogärningar" i Sverige.]]

Gustav Vasa försökte nu göra denna förändring till något annat än enbart ett namnbyte. [[Reformationen]] gav honom möjlighet till detta. Genom den kunde han undanröja kyrkan som en makt som dittills varit ett hinder för att utveckla en stark statsmakt i Sverige, bland annat genom kyrkans starka ekonomiska ställning som jordägare etc., som den fått genom alla gåvor och donationer liksom genom den rättighet kyrkan hade att få ta ut skatt från församlingarnas invånare ([[tionde]] som det beskrivs i [[Bibeln]]).

Han uppträdde dock inte som en agitator för de reformatoriska åsikterna, eller som en förtryckare av de motsatta. Att han redan under sin regerings första år intog denna ställning berodde troligen på att han insåg att det endast var inom den gamla kyrkan som man kunde finna de ekonomiska medel som krävdes för att stadga och ordna det nya styrelseskicket.

=== Reduktionen ===
{{Huvudartikel|Gustav Vasas reduktion}}
Gustav Vasas första direkta slag mot kyrkan bestod i att genomdriva de beslut som fattades på [[Västerås riksdag|riksdagen i Västerås]] 1527. Dessa beslut avsåg huvudsakligen att ställa en del av det högre [[prästerskapet]]s inkomster till kungens förfogande. De tillämpades sedan så att en stor del av de [[Gods (fastighet)|gods]], från vilka dessa inkomster kom, indrogs till kronan. Denna åtgärd utsträcktes under senare delen av kung Gustavs regering även till annat som tillhörde kyrkan. Genom besluten i [[Västerås]] erkändes även kungen som kyrkans överhuvud i stället för [[påve]]n, och åtgärder från Gustavs senare tid syftade till att ordna den kyrkliga styrelsen efter samma grunder som den världsliga. Med avseende på kyrkans lära gällde den 1527 stadgade grundsatsen, att [[Guds ord]] skulle rent predikas, och för kunskap om Guds ord hänvisades vid kyrkomötet i [[Örebro]] 1529 endast till [[Bibeln|den Heliga skrift]]. Någon närmare bestämmelse gavs inte. Första helsvenska bibeln, [[Gustav Vasas bibel]], utkom 1541. I kyrkobruken gjordes först 1544 ändringar i protestantisk riktning.

=== Utrikespolitik ===
[[Fil:Västeråsörtug slagen för Gustav Vasa.png|miniatyr|vänster|[[Örtug|Västeråsörtug]] slagen för Gustav Vasa.]]

En anledning till att Gustav ställde krav på att få kyrkans egendom var att Sverige hade blivit beroende av [[Lübeck]], som hade gett stöd till landet under befrielsekriget och därmed hade stora fordringar på den svenska kronan. Dessutom hade Lübeck lyckats få privilegier som gav kontroll över Sveriges handel.<ref>Ur ''Stockholms Stads Historia, från stadens anläggning till närwarande tid'': “Konung Christiern hade, genom eröfringen af Stockholm, knappt hunnit göra sig försäkrad om besittningen af riket, förrän han der lät fasttaga alla Hanseatiska köpmän och förbjuda all handel med fremmande städer, i synnerhet Lübeck. Detta torde, jemte omtankan för egen fördel, hafwa bidragit till det bistånd, som Lübeckarne gjorde Konung Gustaf; på hwilket biträde rikets frihet, i det ögonblicket, kanske hwilade. Stadfästelsen på deras handelsfriheter, förmåner och rättigheter blef således ett wedermäle af rikets tacksamhet, och deras utwidgande, med uteslutande rätt för andra, en nödwändighet, då riket ej kunde godtgöra deras fordringar.”</ref> Sedan skulden till Lübeck blivit betald omintetgjorde kung Gustav det inflytande som grundade sig på handelsprivilegierna genom sitt deltagande i [[Grevefejden]], vilken för alltid gjorde slut på den tyska [[Hansan]]s välde över Sveriges handel och gav möjlighet till en självständig utveckling av denna. I denna strid samarbetade Gustav med [[Kristian III av Danmark]]. Med anledning av de faror som hotade dem från deras gemensamme fiende, [[Karl V (tysk-romersk kejsare)|kejsar Karl V]] (svåger till den sedan 1532 fångne [[Kristian II]]), slöt de båda kungarna senare, 1541, ett formellt [[förbund]]. Men sedan faran från det hållet var över, framträdde gammal misstro mellan Sverige och Danmark med ny styrka (efter 1544), och Gustav befarade under sina senare år till och med att ett krig med Danmark skulle bryta ut. Med Sveriges östra granne, [[Ryssland]], fördes under hans sista tid verkligen [[Stora ryska kriget|ett krig]] (1554–1557), utan att det dock ledde till någon ändring i gränserna emellan de båda rikena.

=== Centralisering ===
[[Fil:Gustav Vasa triumphs 4.jpg|miniatyr|1700-talskopia på 1500-talsmålning som tidigare fanns på Gripsholm, möjligen föreställande slaget vid Brännkyrka där Gustav Vasa deltog.]]

Liksom kung Gustav beredde Sverige möjligheten till en självständig utrikespolitik, så öppnade hans regering ett nytt skede även i dess inrikespolitiska utveckling, främst genom stadgandet och utvecklandet av kungastatens rätt och makt gentemot de enskilda intressena. Av de hinder som förut mött utvecklandet av en stark kungamakt, undanröjdes ett, då hierarkin krossades genom reformationen. [[Adel]]n, som hade försvagats av Kristian II:s handlingar, gjordes av Gustav I till bundsförvant och tjänare åt kungamakten.

[[Gustav Vasas reduktion|Reduktion]]en av de kyrkliga godsen och inkomsterna ställde tillgångar till kronans förfogande, som gav Gustav möjlighet att ge kungamakten en fast finansiell grund. Denna stärkte han genom att tillämpa delvis nya principer för villkoren för att ge bort [[slottslän|län]] och för att bestämma [[skatt]]er. Han skapade inga nya former för utövandet av kungamakten, utan utövade ett större inflytande främst genom sin personlighet att kontrollera detaljer. Trots att kungamakten under hans regering genomgick en så genomgripande förändring medförde den bara en enda förändring i [[lag]]ens [[statsrätt]]sliga bestämmelser, men en mycket viktig sådan: stadgandet om ett införande av [[arvrike]] (1540, 1544). I samband med detta bestämde han även att [[hertigdöme]]n inom riket skulle ges åt hans yngre söner.

Härtill bidrog Gustav Vasas tyska rådgivare. Kungens främste rådgivare under de första åren hade varit [[Laurentius Andreæ]], men i början av 1530-talet föll han i onåd hos Gustav Vasa. En kort tid trädde [[Olaus Petri]] i hans ställe, men föll även han i onåd och ersattes snart av [[Wulf Gyler]], vilken inledde raden av tyska rådgivare. Gyler föll i onåd och flydde utomlands, och ersattes av [[Conrad von Pyhy]], vilken även han föll i onåd och fängslades, och då ersattes av [[Georg Norman]].