Visa källa för Midland Railway Company

'''Midland Railway''' ('''MR''') var ett [[järnväg]] företag i [[Storbritannien]] från [[1844 inom järnvägstransport|1844]].<ref name= "Barnes"/> Midland var ett av de största järnvägsföretagen i Storbritannien i början av 1900-talet och den största arbetsgivaren i Derby, där det hade sitt huvudkontor. Den slogs samman med flera andra järnvägar för att skapa [[London, Midland and Scottish Railway]] vid [[Railways Act 1921|gruppering]] 1922.<ref name="Whitehouse"/>

Midland hade ett stort nätverk av linjer som utgick från Derby och sträckte sig till [[St Pancras railway station|London St Pancras]], [[Manchester Central railway station|Manchester]], [[Carlisle railway station|Carlisle]], [[ Birmingham Curzon Street järnvägsstation (1838–1966)|Birmingham]], och sydvästra. Den expanderade lika mycket genom förvärv som genom att bygga egna linjer. Det opererade också fartyg från [[Heysham]] i Lancashire till [[Douglas, Isle of Man|Douglas]] och [[Belfast]]. En stor del av Midlands infrastruktur är fortfarande i bruk och är synlig, såsom [[Midland main line]], [[Settle–Carlisle line]], och flera av dess stora järnvägshotell har fortfarande namnet ''Midland Hotel' '.

==Historik==
===Ursprung===
[[Fil:Midland Railway boundary marker.jpg|thumb|Midland Railway boundary marker]]
Midland Railway har sitt ursprung från 1832 i [[Leicestershire]] / [[Nottinghamshire]], med syftet att tillgodose behoven hos lokala kolägare.<ref>{{cite book|last=Edward Walford|title=Old and New London : Volym 5|url=http://www.british-history.ac.uk/old-new-london/vol5/pp368-373|year=1878|publisher=Cassell, Petter and Galpin| via=brittisk historia online|pages=368–373|kapitel=28. Agar Town och Midland Railway}}</ref>

Företaget bildades den 10 maj 1844 genom sammanslagning av [[Midland Counties Railway]], [[North Midland Railway]], och [[Birmingham and Derby Junction Railway]], [[Birmingham and Gloucester Railway] ] gick med två år senare.<ref>{{citera bok| last1=Christiansen| first1=Rex| title=A Regional History of the Railways of Great Britain, Volym 7 The West Midlands| datum=1983| utgivare=David St John Thomas David & Charles| isbn=0-946537-00-3| page=53}}</ref> Dessa träffades på [[Derby Midland railway station#History|Tri-Junct station]] i Derby, där MR etablerade sitt [[Derby Works|lokomotiv]] och senare dess [[Derby] Carriage and Wagon Works|vagn och vagn]] verk.

Ledande var [[George Hudson]] från North Midland och [[John Ellis (affärsman)|John Ellis]] från Midland Counties. [[James Joseph Allport|James Allport]] från [[Birmingham and Derby Junction Railway]] hittade en plats någon annanstans i Hudsons imperium med [[York, Newcastle och Berwick Railway]], även om han senare återvände.<ref name= "ReferensA"/>

MR var i en befälhavande position med sitt Derby-högkvarter i korsningarna mellan de två huvudlinjerna från London till Skottland, genom sina förbindelser till [[London och Birmingham Railway]] i söder, och från [[York]] via [[York and North Midland Railway]] i norr. {{citation required|date=mars 2016}}

===Konsolidering===
Nästan omedelbart tog det över [[Sheffield och Rotherham Railway]] och [[Erewash Valley Line]] 1845, varvid den senare gav tillgång till [[Nottinghamshire]] och [[Derbyshire]] kolfälten. Den absorberade [[Mansfield och Pinxton Railway]] 1847 och förlängde Erewash Valley Line från den senare mellan [[Chesterfield, Derbyshire|Chesterfield]] och [[Trent järnvägsstation|Trent Junction]] vid [[Long Eaton]] , färdig till Chesterfield 1862, vilket ger tillgång till kolfälten som blev dess stora inkomstkälla. Passagerare från [[Sheffield]] fortsatte att använda [[Rotherham Masboroughs järnvägsstation|Rotherham Masborough]] tills en direktlinje färdigställdes 1870.

Samtidigt utökade den sitt inflytande till kolfälten i [[Leicestershire]] genom att köpa [[Leicester and Swannington Railway]] 1846,<ref>{{cite book |last=Twells |first=H.N. |title=A Pictorial Record of the Leicester and Burton Branch Railway |year=1985 |publisher=Trent Valley Publications |location=Burton-upon-Trent |isbn=0-948131-04-7}}</ref>{{page needed|date=May 2018}} och utökade den till Burton 1849.

===Sydväst===
[[Fil:Curzon Street Railway station.JPG|thumb|Curzon Street järnvägsstation i Birmingham]]
Efter sammanslagningen bars London-tåg på den kortare sträckan Midland Counties. Den tidigare [[Birmingham and Derby Junction Railway]] lämnades med trafiken till Birmingham och [[Bristol]], en viktig hamn. Den ursprungliga linjen från Derby från 1839 hade gått till [[Hampton-in-Arden järnvägsstation|Hampton-in-Arden]]: [[Birmingham and Derby Junction Railway]] hade byggt en ändstation vid [[Lawley Street järnvägsstation|Lawley] Street]] 1842, och den 1 maj 1851 började MR springa in i [[Birmingham Curzon Streets järnvägsstation (1838-1966)|Curzon Street]].<ref>{{cite news |author=<!--Personal författare; ingen by-line.--> |title=Midland Railway. Borttagning av passagerarstationen i Birmingham |url=http://www.britishnewspaperarchive.co.uk/viewer/bl/0000196/18510428/033/0003 |newspaper=Aris's Birmingham Gazette| date=28 april 1851 |access-date=12 juli 2016 |via = British Newspaper Archive |url-access=subscription }}</ref>

Linjen söderut var [[Birmingham och Bristol Railway]], som nådde Curzon Street via [[Camp Hill järnvägsstation|Camp Hill]]. Dessa två linjer hade bildats genom sammanslagning av [[standardspår]] [[Birmingham och Gloucester Railway]] och [[bredspår]] [[Bristol and Gloucester Railway]].{{citation needed|date=September 2016}}

De träffades vid [[Gloucester järnvägsstation|Gloucester]] via en kort slinga av [[Cheltenham och Great Western Union Railway]]. Bytet av spårvidd vid Gloucester innebar att allt måste flyttas mellan tågen, vilket skapade kaos, och C&GWU ägdes av [[Great Western Railway]], som ville utöka sitt nätverk genom att ta över rutten Bristol till Birmingham. Medan de två parterna bråkade om priset, hörde MR:s John Ellis två direktörer för [[Birmingham och Bristol Railway]] på ett Londontåg diskutera verksamheten och lovade att MR skulle matcha allt som Great Western skulle erbjuda.< ref name="vaughan">{{citera bok| sista=Vaughan| först=A.| år=1997| title=Järnvägsmän, politik och pengar| url=https://archive.org/details/railwaymenpoliti0000vaug| url-access=registrering| plats=London| publisher=John Murray}}</ref>{{page needed|date=maj 2018}}

Eftersom det skulle ha fört bredspår till Curzon Street med möjlighet att utöka det till Mersey, var det något som de andra standardlinjerna ville undvika, och de lovade att hjälpa MR med eventuella förluster som den kan ådra sig.<ref name ="vaughan"/>{{page needed|date=May 2018}} I händelse av att allt som behövdes var att den senare [[London and North Western Railway|LNWR]] skulle dela [[Birmingham New Street järnvägsstation|Birmingham New Street]] med Midland när den öppnades 1854, och [[Lawley Street järnvägsstation|Lawley Street]] blev en godsdepå.<ref>{{cite book |last=Pinton |first=B |date=2005 |title=Birmingham-Derby: Portrait of a Famous Route |publisher=Runpast Publishing }}</ref>

===Östlig tävling===
MR kontrollerade all trafik till nordöstra och Skottland från London. LNWR gick långsamt framåt genom Lake District, och det fanns tryck för en direkt linje från London till York. Tillstånd hade erhållits för [[Northern and Eastern Railway]] att köra genom [[Peterborough]] och [[Lincoln, Lincolnshire|Lincoln]] men den hade knappt nått [[Cambridge]].

Två uppenbara förlängningar av Midland Counties-linjen var från [[Nottingham]] till Lincoln och från [[Leicester]] till Peterborough. De hade inte gått vidare, men Hudson såg att de skulle göra idealiska "stoppare": om de berörda städerna försågs med en järnvägstjänst skulle det göra det svårare att motivera en annan linje. De godkändes medan räkningen för den direkta linjen fortfarande var inför parlamentet, och bildade dagens [[Nottingham till Lincoln Line|Lincoln Branch]] och [[Syston och Peterborough Railway|Syston till Peterborough Line]].

[[Leeds och Bradford Railway]] hade godkänts 1844. År 1850 förlorade den pengar men ett antal järnvägar erbjöd sig att köpa den. Hudson lade ett erbjudande mer eller mindre för egen räkning och linjen gav MR en avfart norrut, vilket blev starten på Settle och Carlisle-linjen, och det gav MR en mycket bekvämare station vid Leeds järnvägsstation. #History|Leeds Wellington]].{{citation needed|date=September 2016}}

Trots Hudsons invändningar, för MR och andra, fortsatte "London and York Railway" (senare [[Great Northern Railway (Storbritannien)|Great Northern Railway]]) under ledning av [[Edmund Denison]], och lagförslaget gick igenom parlamentet 1846.<ref>{{cite web |url=http://www.nationalarchives.gov.uk/catalogue/DisplayCatalogueDetails.asp?CATID=11211&CATLN=3&FullDetails=True&j=1 |website=The Riksarkivet| title=Great Northern Railway Company: Records |year=1845 |åtkomst-date=26 december 2010}}</ref>

===Slaget vid Nottingham===
År 1851 avslutade [[Ambergate, Nottingham, Boston och Eastern Junction Railway]] sin linje från [[Grantham]] så långt som [[Colwick]], varifrån en gren ledde till MR Nottingham-stationen. [[Great Northern Railway (Storbritannien)|Great Northern Railway]] passerade då genom Grantham och båda järnvägsbolagen betalade domstol till den nystartade linjen. Under tiden hade Nottingham vaknat till sin filiallinjestatus och var angelägen om att expandera. MR lämnade ett uppköpserbjudande bara för att upptäcka att en aktieägare i [[Great Northern Railway (Storbritannien)|GN]] redan hade samlat på sig en mängd Ambergate-aktier. Ett försök att slå samman linjen med [[Great Northern Railway (Storbritannien)|GN]] avbröts av Ellis, som lyckades få en [[Court of Chancery|Order in Chancery]] som hindrade GN från att springa in i Nottingham. Men 1851 öppnade den en ny tjänst i norr som inkluderade Nottingham.<ref>{{cite book| sista=Anderson| först=P.H.| år=1985| upplaga=2:a| title=Forgotten Railways Vol 2: The East Midlands| plats=Newton Abbot| publisher=David och Charles}}</ref>{{page needed|date=maj 2018}}

År 1852 anlände ett [[Ambergate, Nottingham, Boston och Eastern Junction Railway|ANB&EJR]]-tåg till Nottingham med ett [[Great Northern Railway (Storbritannien)|GN]] lokomotiv i spetsen. När den kopplade ur och gick för att springa runt tåget, hittade den sin väg blockerad av en MR-motor medan en annan blockerade dess reträtt.<ref>{{cite news |author=<!--Anställd(a) writer(s); ingen by-line.--> |title=Capture of a Railway Engine |url=http://www.britishnewspaperarchive.co.uk/viewer/bl/0001286/18520809/014/0002 |newspaper=Bell's Weekly Messenger |plats =British Newspaper Archive |date=9 augusti 1852 |access-date=12 juli 2016 |via = British Newspaper Archive |url-access=subscription }}</ref> Motorn kördes till ett närliggande skjul och spåren lyftes. Det här avsnittet blev känt som "Battle of Nottingham" och när handlingen flyttades till rättssalen tog det sju månader innan loket släpptes.{{citation needed|date=May 2017}}

===The Euston Square Confederacy===
[[London and Birmingham Railway]] och dess efterträdare [[London and North Western Railway]] hade varit under press från två håll. För det första hade Great Western Railway omintetgjorts i sitt försök att ta sig in i Birmingham genom Midland, men den hade fortfarande design på Manchester. Samtidigt hotades LNWR från GN:s försök att ta sig in i Manchester med [[Manchester, Sheffield och Lincolnshire Railway]].{{citation needed|date=May 2017}}

===Till London===

====Kungskors 1857–1868====
[[Fil:Kings Cross ILN 1852.jpg|thumb|En illustration av King's Cross från 1852, strax innan det användes av Midland Railway]]
1850 var MR, även om det var mycket säkrare, fortfarande en provinslinje. Ellis insåg att om det skulle avvärja sina konkurrenter måste det expandera utåt. Det första steget, 1853, var att utse [[James Allport]] till general manager, och nästa var att skaka av sig beroendet av LNWR till [[Euston järnvägsstation|London]].

Även om ett lagförslag för en linje från [[Hitchin]] till [[London King's Cross järnvägsstation|King's Cross]] tillsammans med [[Great Northern Railway (Storbritannien)|GN]] antogs 1847 hade det inte blivit gick vidare med.

Lagförslaget lades fram på nytt 1853 med stöd av folket i Bedford, vars gren till LNWR var långsam och opålitlig, och med kunskap om Northamptonshires järnfyndigheter.

'''Leicester and Hitchin Railway ''' gick från [[South Wigston railway station|Wigston]] till [[Market Harborough railway station|Market Harborough]], genom [[Desborough railway station|Desborough]], [[Kettering] järnvägsstation|Kettering]], [[Wellingborough järnvägsstation|Wellingborough]] och [[Bedford järnvägsstation|Bedford]], sedan på [[Bedford till Hitchin Line]], ansluter sig till GN vid [[Hitchin järnvägsstation|Hitchin] ]] för King's Cross. Linjen började sitt liv i ett förslag som presenterades för aktieägarna av George Hudson den 2 maj 1842 som: "Att tilldela 600 000 £ i South Midland Railway Company i deras linje från Wigston till Hitchin."{{citation needed|date=Mars 2016 }} ett helt decennium före realisering. Förseningen berodde delvis på att GN:s intresse för det konkurrerande systemet, Bedford and Leicester Railway, återtogs, efter att Midland köpt Leicester and Swannington Railway och Ashby Canal and Tramway,<ref>{{Cite book |first=Charles |last =Hadfield |title=The Canals of the East Midlands |publisher=David och Charles |year=1970 |isbn=0-7153-4871-X }}</ref> som skulle ha varit matarlinjerna. När konkurrensen omintetgjordes var det mindre brådska att få denna linje såväl som dess grenlinjer till Huntingdon (från Kettering) och Northampton (från Bedford) klara. Båda dessa filialer byggdes senare av oberoende företag.

Även om detta tog en del av trycket från rutten genom Rugby, insisterade GNR på att passagerare feller London stiger av vid Hitchin, köper biljetter på den korta tiden som finns tillgänglig, för att ta ett GNR-tåg för att avsluta sin resa. [[James Allport]] arrangerade ett sjuårigt avtal med [[Great Northern Railway (Storbritannien)|GN]] för att möta King's Cross för garanterade £20 000 per år ({{Inflation|UK|20000|1857| r=-4|fmt=eq|cursign=£}}),{{Inflation-fn|UK|df=y}}. Genom tjänster till London introducerades i februari 1858.<ref>{{cite book| last1=Davies| först1=R.| last2=Bevilja| first2=M.D.| år=1984| title=Forgotten Railways: Chilterns och Cotswolds| plats=Newton Abbot, Devon| utgivare=David St John Thomas| isbn=0-946537-07-0| pages=110–111}}</ref> Byggandet av Leicester- och Hitchin-järnvägen kostade £1 750 000<ref name="Barnes">{{cite book |last=Barnes |first=E. G. |date=1969 |title=The Rise of the Midland Railway 1844–1874 |publisher=Augustus M. Kelley| location=New York |page=308 }}</ref> ({{Inflation|UK|1750000|1858|r=-4|fmt=eq|cursign=£}}).{{Inflation-fn|UK|df =y}}

====St Pancras 1868====
[[Fil:St Pancras Station.png|thumb|Interiören av Barlows tågskjul, cirka 1870]]
År 1860 var MR i en mycket bättre position och kunde närma sig nya satsningar aggressivt. Dess transporter av kol och järn – och öl från [[Burton-on-Trent]] – hade ökat med tre gånger och antalet passagerare ökade, precis som på GN. Eftersom GN-tågen hade företräde på sina egna linjer blev MR-resenärerna mer och mer försenade. Slutligen 1862 fattades beslutet att MR skulle ha en egen ändstation i huvudstaden, vilket anstår en riksjärnväg.

Den 22 juni 1863 antogs Midland Railway (Extension to London) Bill:
:"En lag för konstruktion av Midland Railway Company av en ny järnvägslinje mellan London och Bedford, med filialer därifrån; och för andra ändamål".<ref>{{citera bok| kapitel=Lokala och personliga handlingar| title=Sessionsdokumenten tryckta på order av House of the Lords eller presenterade av kungligt kommando i sessionen 1863| år=1863| chapter-url=https://books.google.com/books?id=T-ZbAAAAQAAJ&q=Midland%20Railway%20London%20Extension%20act%20%201863&pg=PA119| sida=119| via=Google Books}}</ref>

Den nya linjen avvek vid Bedford, genom en lucka i [[Chiltern Hills]] vid [[Luton järnvägsstation|Luton]], och nådde London genom att kröka runt [[Hampstead Heath]] till en punkt mellan King's Cross och Euston. Linjen från [[Bedford järnvägsstation|Bedford]] till [[Moorgate station|Moorgate]] öppnade för passagerartrafik den 13 juli 1868<ref>{{cite news |author=<!--Staff writer(s); ingen by-line.--> |title=The New Midland Line mellan Bedford och London |url=http://www.britishnewspaperarchive.co.uk/viewer/bl/0000250/18680713/026/0004 |newspaper=Sheffield Daily Telegraph |location=England |date=13 juli 1868 |access-date=28 juli 2017 |via=British Newspaper Archive |url-access=subscription }}</ref> med tjänster till [[St Pancras järnvägsstation|St Pancras station ]] med start den 1 oktober 1868.<ref>{{cite news |author=<!--Anställd(a) writer(s); ingen by-line.--> |title=Öppning av den nya Midland-terminalen i London |url=http://www.britishnewspaperarchive.co.uk/viewer/bl/0000321/19031112/071/0005 |newspaper=Leicester Journal |location=England |date=9 oktober 1868 |access-date=29 juli 2017 |via=British Newspaper Archive |url-access=subscription }}</ref>

[[St Pancras järnvägsstation|St Pancras station]] är ett under av [[gotisk nyrenoveringsarkitektur]], i form av [[Midland Grand Hotel]] av [[George Gilbert Scott|Gilbert Scott]], som vetter mot [[Euston Road]], och tågskjulet i smidesjärn designat av [[William Henry Barlow|William Barlow]]. Dess konstruktion var inte enkel, eftersom den var tvungen att närma sig genom den gamla [[St Pancras Old Church]] kyrkogården. Nedanför fanns Fleet Sewer, medan en gren från huvudlinjen gick under jorden med en brant lutning under stationen för att ansluta sig till [[Metropolitan Railway]], som gick parallellt med vad som nu är Euston Road.<ref>{{Cite web | url=http://www.familygrowsontrees.com/research/railways.html |title=Arkiverad kopia |access-date=16 september 2010 |archive-url=https://web.archive.org/web/20170729180228/http ://www.familygrowsontrees.com/research/railways.html |archive-date=29 juli 2017 |url-status=dead }}</ref>

Byggandet av London Extension-järnvägen kostade £9 000 000<ref name="Barnes"/> ({{Inflation|UK|9000000|1868|r=-4|fmt=eq|cursign=£}}).{{Inflation- fn|UK|df=y}}

===Till Manchester===
[[Arkiv:Victorianerna hade ett sätt med ord - geograph.org.uk - 1336237.jpg|thumb|MR-skylt vid [[Rowsley South järnvägsstation|Rowsley Station]], nu på arvslinjen [[Peak Rail]]] ]
[[File:Manchester Central Arena.jpg|thumb|right|Grade II*-listade [[Manchester Central railway station|Manchester Central]] tågskjul, en norra ändstation av Midland Railway.]]
Från 1820-talet hade förslag på linjer från London och East Midlands föreslagits, och de hade övervägt att använda [[Cromford and High Peak Railway]] för att nå Manchester ([[Derby Midland railway station#History|Se Derby) 
Mer om källtextenKälltexten krävs om du vill ha ytterligare information om översättningen
Skicka feedback
Sidopaneler
Historik
Sparad
Bidra
Högst 5 000 tecken. Bläddra till mer att översätta med pilarna.station]]). {{citation required|date=mars 2016}}

Slutligen gick MR med [[Manchester and Birmingham Railway]] (M&BR), som också letade efter en rutt till London från Manchester, i ett förslag på en linje från [[Ambergate järnvägsstation|Ambergate]]. [[Manchester, Buxton, Matlock och Midlands Junction Railway]], den fick Royal Assent 1846, trots motstånd från [[Sheffield, Ashton-Under-Lyne och Manchester Railway]]. Det färdigställdes så långt som till [[Rowsley]] några mil norr om [[Matlock järnvägsstation|Matlock]] 1849. Men M&BR hade blivit en del av LNWR 1846, så istället för att vara en partner hade det ett intresse i att omintetgöra Midland.

1863 nådde MR Buxton, precis som LNWR anlände från andra hållet med [[Stockport, Disley och Whaley Bridge Railway]]. 1867 började MR en alternativ linje genom Wirksworth (nu [[Ecclesbourne Valley Railway]]), för att undvika problemet med Ambergate-linjen. Sektionen från Wirksworth till Rowsley, som skulle ha inneburit lite knepig ingenjörskonst, blev inte färdig eftersom MR fick kontroll över den ursprungliga linjen 1871, men tillgången till Manchester var fortfarande blockerad vid Buxton. Till slut träffades ett avtal med [[Manchester, Sheffield och Lincolnshire Railway|Manchester, Sheffield och Lincolnshire Railway (MS&LR)]] om att dela linjer från en filial vid [[Millers Dale]] och som går nästan längs med LNWR, i vad som blev känd som [[Sheffield and Midland Railway Companies' Committee]].{{citation needed|date=maj 2017}}

Fortsatt friktion med LNWR gjorde att MR gick med i MS&LR och GN i [[Cheshire Lines Committee]], vilket också gav utrymme för bredare expansion till Lancashire och Cheshire, och slutligen en ny station vid [[Manchester Central railway station| Manchester Central]].<ref>{{citera bok |last=Casserley |first=HC |title=Storbritanniens gemensamma linjer |datum=april 1968 |publisher=[[Ian Allan Publishing|Ian Allan]] |location=Shepperton |isbn=0-7110-0024-7 |chapter=Cheshire Lines Committee |pages=68–80 |ref=Casserley}}</ref>

Under tiden hade Sheffield äntligen fått en centralstation. Efter representationer från rådet 1867 lovade MR att bygga en genomgående linje inom två år. Till MR:s förvåning stödde Sheffields rådsmedlemmar sedan en osannolik spekulation som heter Sheffield, Chesterfield, Bakewell, Ashbourne, Stafford och Uttoxeter Railway. Detta avvisades föga överraskande av parlamentet och Midland byggde sin "New Road" till en station vid Pond Street. {{citation required|date=mars 2016}}

Bland de sista av de större linjerna som byggdes av MR var en förbindelse mellan Sheffield och Manchester, genom en filial vid [[Dore and Totley railway station|Dore]] till [[Chinley railway station|Chinley]], som öppnades 1894 genom [[Totley Tunnel|Totley]] och [[Cowburn Tunnel|Cowburn]] tunnlar, nu [[Hope Valley Line]].

===Till Skottland===
[[Fil:Utsikt från flankerna av Whernside. - geograph.org.uk - 156256.jpg|thumb|left|[[Ribblehead Viaduct]], en igenkännlig egenskap hos [[Settle-Carlisle Railway]]]]
På 1870-talet fick en tvist med [[London and North Western Railway]] (LNWR) om tillträdesrättigheter till LNWR-linjen till Skottland att MR konstruerade linjen [[Settle-Carlisle Railway|Settle and Carlisle]],<ref name="Wolmar">{{cite book|last1=Wolmar|first1=Christian|title=Fire and Steam|date=2008|publisher=Atlantic Books|isbn=978-1-84354-630-6|url-access= registration|url=https://archive.org/details/firesteamhowrail0000wolm}}</ref> den högsta huvudlinjen i England, för att säkra tillgången till Skottland.

Tvisten med LNWR löstes innan Settle och Carlisle byggdes, men [[Storbritanniens parlament|parlament]] vägrade att tillåta MR att dra sig ur projektet. MR var också under press från skotska järnvägsbolag, som ivrigt väntade på att Midland-trafiken skulle nå Carlisle eftersom den skulle tillåta dem att utmana [[Caledonian Railway]]s dominans på västkustens trafik till Glasgow och Edinburgh. [[Glasgow och South Western Railway]] hade sin egen rutt från Carlisle till Glasgow via Dumfries och Kilmarnock, medan [[North British Railway]] hade byggt [[Waverley Line]] genom de skotska gränserna från Carlisle till Edinburgh. MR var tvungen att gå vidare och Settle to Carlisle öppnade 1876.<ref name="Wolmar"/>

===Senare historik===
[[Fil:44422 och 76079 på ett passagerartåg - geograph.org.uk - 1185511.jpg|thumb|Midland-lokomotivet besöker [[North Norfolk Railway]], en gång en del av M&GN, som Midland-delen ägde]]

''Nottingham and Melton Line'' av Midland Railway öppnade för godstrafik den 1 december 1879<ref>{{cite news |author=<!--Anställd(a) writer(s); ingen by-line.--> |title=En ny järnvägslinje |url=http://www.britishnewspaperarchive.co.uk/viewer/bl/0000289/18791201/015/0003 |newspaper=Sunderland Daily Echo and Shipping Gazette |plats=England |datum=1 december 1879 |åtkomstdatum=23 september 2017 |via=British Newspaper Archive |url-access=subscription }}</ref> och för passagerartrafik den 1 mars 1880.<ref>{{cite news |author=<!--Personal writer(s); ingen by-line.--> |title=Midland Railway Opening of the Kettering and Manton Line |url=http://www.britishnewspaperarchive.co.uk/viewer/bl/0001901/18800227/058/0009 |newspaper=Rutland Echo and Leicestershire Annonsör |location=England |date=27 februari 1880 |access-date=23 september 2017 |via=British Newspaper Archive |url-access=subscription }}</ref>

I mitten av årtiondet hade investeringen betalats; passagerarresandet ökade, med nya bekväma tåg; och linjens stöttepelare – varor, särskilt mineraler – ökade dramatiskt.

Allport gick i pension 1880, för att efterträdas av John Noble och sedan av George Turner. Vid det nya århundradet täppte mängden varor, särskilt kol, till nätverket. Passagerartrafiken höll på att skaffa sig ett rykte om att vara försenad. Lord Farrar omorganiserade expresserna, men 1905 var hela systemet så överbelastat att ingen kunde förutse när många av tågen skulle nå sina destinationer. Vid denna tidpunkt tog Sir [[Guy Granet]] över som generaldirektör. Han introducerade ett centraliserat trafikkontrollsystem och lokomotiveffektklassificeringarna som blev modellen för de som användes av British Railways.{{citation needed|date=September 2016}}
[[Fil:Midland Railway of England-affisch - 10713457295 (beskärad).jpg|right|thumb|Midland Railway of England-affisch]]
MR förvärvade andra linjer, inklusive [[Belfast and Northern Counties Railway]] 1903 och [[London, Tilbury och Southend Railway]] 1912. Den hade körrättigheter på vissa linjer, och den utvecklade linjer i samarbete med andra järnvägar, som är involverade i fler "gemensamma" linjer än någon annan. Tillsammans med GN ägde man [[Midland and Great Northern Joint Railway]] för att tillhandahålla förbindelser från Midlands till East Anglia, Storbritanniens största gemensamma järnväg. MR gav drivkraft för [[Somerset & Dorset Joint Railway]], och var en tredjedel partner i [[Cheshire Lines Committee]].

År 1913 uppnådde företaget en total omsättning på £15 129 136 ({{Inflation|UK|15129136|1913|r=-4|fmt=eq|cursign=£}}){{Inflation-fn|UK|df=y}} med arbetskostnader på £9 416 981<ref>{{cite news |author=<!--Anställd(a) författare; ingen by-line.--> |title=Midland Railway. |url=http://www.britishnewspaperarchive.co.uk/viewer/bl/0000687/19140221/251/0014 |newspaper=Yorkshire Post och Leeds Intelligencer |location=British Newspaper Archive |datum=21 februari 1914 |åtkomstdatum =1 augusti 2016 |via = British Newspaper Archive |url-access=subscription }}</ref> ({{Inflation|UK|9416981|1913|r=-4|fmt=eq|cursign=£}}).{ {Inflation-fn|UK|df=y}}

===Gruppering===
År 1914 togs alla järnvägar under kontroll av Railway Executive Committee.<ref>{{cite book |last= Doyle |first=Peter |date=2012 |title=Första världskriget Storbritannien |publisher=Shire Publications Ltd |sida =58 |isbn=978-0-74781-098-8}}</ref>

MR hade inte återhämtat sig från detta när regeringen antog [[Railways Act 1921]], genom vilken den tvångsmässigt slogs samman med LNWR, [[Lancashire och Yorkshire Railway|Lancashire och Yorkshire]], [[Caledonian Railway| Caledonian]], [[Glasgow och South Western Railway]] och mindre linjer som [[Furness Railway|Furness]] och [[North Staffordshire Railway|North Staffordshire]] för att bilda [[London Midland och Scottish Railway] ]] den 1 januari 1923.<ref name="Whitehouse">{{Cite book | sista1 = Vita huset | första1 = Patrick | sista2 = Thomas | first2= David St John | titel = LMS 150: London Midland & Scottish Railway Ett och ett halvt sekel av framsteg | förlag = David & Charles | år = 2002 | plats = Newton Abbot | isbn = 0-7153-1378-9 }}</ref>

== Förvärv ==

{{columns-list|colwidth=30em|
* [[Ashby Canal]] och spårväg (absorberad 1846)
* [[Barnoldswick Railway]] (hyrd 1871, absorberad 1899)<ref>{{cite book |last=Binns |first=Donald |date=1995 |title=The Skipton-Colne Railway and The Barnoldswick Branch |publisher=Trackside Publications , Skipton, N. Yorkshire |isbn=1900095009}}</ref>
* [[Bedford and Northampton Railway]] (hyrd 1872, absorberad 1885)<ref>{{Cite book|last1=Markham|first1=CA|title=The Iron Roads of Northamptonshire|year=1970|orig-year=1904| publisher=Pilgrim Publications|location=Wilbarston}}</ref>
* [[Belfast and Northern Counties Railway|Northern Counties Committee]] (i Irland)
* [[Birmingham and Gloucester Railway]] (hyrd 1845, absorberad 1846)<ref>{{Cite book| utgivare = Line One Press| plats = Cheltenham| isbn = 0-907036-10-4| sista = Maggs| första = C| titel = The Birmingham Gloucester Line| år = 1986}}</ref>
* [[Birmingham West Suburban Railway]] (absorberad 1875)
* [[Bristol and Gloucester Railway]] (absorberad 1846)<ref>{{citera bok | sista = Maggs| första = Colin G. | titel = Bristol and Gloucester Railway och Avon and Gloucestershire Railway (Oakwood Library of Railway History)| förlag = Oakwood Press |upplaga=2:a |år=1992 |ursprungsår=1969 | plats = Headington| isbn = 0-85361-435-0 |id=OL26 }}</ref>
* [[Burton and Ashby Light Railway]] (hyrd 1906)<ref>{{cite news |author=<!--Anställd(a) writer(s); ingen by-line.--> |title=Burton and Ashby Light Railway |url=http://www.britishnewspaperarchive.co.uk/viewer/bl/0000327/19060703/007/0002 |newspaper=Derby Daily Telegraph |plats =England |date=3 juli 1906 |access-date=9 februari 2016 |via = [[British Newspaper Archive]] |url-access=prenumeration }}</ref>
* [[Chesterfield and Brampton Railway]] (absorberad 1871)
* [[Cromford Canal]] (absorberad 1871)<ref>{{cite book |last= Hadfield|first= Charles |title= The Canals of the East Midlands|edition= 2nd|year= 1970|publisher= David & Charles| isbn= 0-7153-4871-X}}</ref>
* [[Dore and Chinley Railway]] (absorberad 1888)
* [[Erewash Valley Line|Erewash Valley Railway]] (absorberad 1845)
* [[Evesham and Redditch Railway]] (hyrd 1868, absorberad 1882)
* [[Nicky Line|Hemel Hempsted Railway]] (hyrd 1877, absorberad 1886)
* [[Hereford, Hay and Brecon Railway]] (hyrd 1869, absorberad 1886)
* [[Keighley and Worth Valley Railway]] (absorberad 1881)
* [[Kettering, Thrapston and Huntingdon Railway]] (absorberad 1897)
* [[Leeds and Bradford Railway]] (hyrd 1846, absorberad 1851)
* [[Leeds and Bradford Extension Railway]] (absorberad 1851)
* [[Leicester and Swannington Railway]] (absorberad 1846)
* [[London, Tilbury och Southend Railway]] (köpt 1912, sammanslagen 1920)
* [[Manchester, Buxton, Matlock och Midland Junction Railway]] (hyrd 1852, absorberad 1871)
* [[Manchester South District Railway]] (absorberad 1877)
* [[Mansfield and Pinxton Railway]] (absorberad 1848)<ref>{{citera bok| first=J |last=Vanags| title=Järnvägen från Mansfield och Pinxton| år=2001| utgivare=Old Mansfield Society| plats=Mansfield| isbn=0-9517948-5-X}}</ref>
* [[Midland and South Western Junction Railway]] (absorberad 1874)
* [["Little" North Western Railway|North Western Railway]] (även känd som "Little" North Western; uthyrd 1859)
* [[Oakham Canal]] (absorberad 1846)
* [[Gloucester Loop Line|Redditch Railway]] (hyrd 1858, absorberad 1874)
* [[Sheffield and Rotherham Railway]] (absorberad 1845)
* [[Stonehouse and Nailsworth Railway]] (absorberad 1886)<ref>{{citera bok| först=Mike |sista=Oakley| title=Gloucestershire järnvägsstationer| år=2003| publisher=Duvslagspress| location=Wimborne| isbn= 1-904349-24-2}}</ref>
* [[Swansea Vale Railway]] (hyrd 1874, absorberad 1876)
* [[Syston and Peterborough Railway]] (absorberad 1846)<ref>Kingscott, G., (2006) ''Lost Railways of Leicestershire and Rutland,'' Newbury: Countryside Books</ref>
* [[Tewkesbury and Malvern Railway]] (absorberad 1876)
* [[Wolverhampton and Walsall Railway]] (absorberad 1876)<ref name="Rex"/>
* [[Wolverhampton, Walsall and Midland Junction Railway]] (absorberad 1874)<ref name="Rex">{{Cite book |last=Christiansen |first=Rex|title=A Regional History of the Railways of Great Britain Volym 7 |year=1983 |isbn=0-946537-00-3}}</ref>
}}

==Fartyg==
{{main|Sändning av Midland Railway}}
MR opererade fartyg från [[Heysham]] till [[Douglas, Isle of Man|Douglas]] och [[Belfast]].<ref name=Ships>{{cite web|url=http://www.simplonpc. co.uk/LMS_MR.html |title=Midland Railway |publisher=Simplon Postcards|access-date=15 december 2009}}</ref>

==Emblem==
{{flera bilder|perrow = 2|total_width=300|align=left
| image1 = Midland Railway Coat of Arms - geograph.org.uk - 630459.jpg
| image2 = Midland Railway - geograph.org.uk - 2301176.jpg
| bild3 = Wyvern (16666761829).jpg
| image4 = Station Canopy at Hellifield - geograph.org.uk - 1469160.jpg
| sidfot = Medurs från övre vänster: Vapenskölden visas på ytterväggen av Derby station; insignier på London Road bridge, Leicester; och wyverns i smidesjärntaken vid {{stnlink|Hellifield}} och i en snidad huvudstad vid {{stnlink|St Pancras}}
}}
Vapenskölden kombinerar symbolerna Birmingham, Derby, Bristol, Leicester, Lincoln och Leeds. [[wyvern]], en legendarisk tvåfotad drake, användes flitigt som ett emblem av Midland, efter att ha ärvt det från [[Leicester and Swannington Railway]]. MR, som använde en wyvern ''sans legs'' (benlös) ovanför dess vapen, hävdade att "wyvern var standarden för kungariket Mercia", och att det var "en inkvartering i stadsvapen i Leicester". <ref>Geoffrey Briggs, ''Civic & Corporate Heraldry'', London 1971<br />C. W. Scot-Giles, ''Civic Heraldry of England and Wales'', 2:a upplagan, London, 1953<br />A. C. Fox-Davies, ''The Book of Public Arms'', London 1915<br />Cuthbert Hamilton Ellis, ''The Midland Railway'', 1953<br />Frederick Smeeton Williams, ''The Midland Railway: Its rise and progress: A narrative of modern enterprise'', 1876<br />''The Railway Magazine'', Vol. 102, 1897<br />{{harvp|Dow|1973}}{{pages needed|date=September 2019}}<br />Clement Edwin Stretton, ''History of The Midland Railway'', 1901</ref> Symbolen dök upp på allt från stationsbyggnader och broar ner till porslin, bestick och kammarkrukor på sina hotell, och bars somett silvermärke av alla uniformerade anställda. Men 1897 noterade ''Railway Magazine'' att det verkade "inte finnas någon grund för att Wyvern var associerad med Kingdom of Mercia".<ref>''The Railway Magazine'', Vol. 102, 1897</ref> Det har associerats med [[Leicester]] sedan tiden för [[Thomas, 2nd Earl of Lancaster|Thomas, 2nd Earl of Lancaster and Leicester]] (ca 1278–1322), den mest mäktig herre i Midlands, som använde det som sitt personliga vapen, och spelades in vid ett heraldiskt besök i staden 1619.<ref>[http://www.thiswasleicestershire.co.uk/2012/09/what-is -origin-of-leicester-wyvern.html Leicestershires historia: Vad är Leicester Wyverns ursprung?]</ref>

==Olyckor och tillbud==
* I juni 1850 exploderade pannan till ett lok vid [[Kegworth järnvägsstation]], [[Nottinghamshire]].<ref name=Hewison>{{cite book |first=Christian H. |last=Hewison |title=Locomotive Boiler Explosions |publisher=David & Charles |location=Newton Abbot |year=1983 |isbn= 0-7153-8305-1 |pages=35–36}}</ref>
* År 1850 var ett tåg i en kollision bakifrån med ett utflyktståg vid stationen {{rws|Woodlesford}}, [[West Riding of Yorkshire|Yorkshire]]. Orsaken var en signal som inte tänds på natten.<ref name=Hall>{{cite book |last=Hall |first=Stanley |title=The Railway Detectives |year=1990 |publisher=Ian Allan |location=London |isbn =0-7110-1929-0 |pages=26, 50–52, 66 }}</ref>
* 1853 exploderade pannan till ett lok när det körde ett godståg nära [[Bristol]], [[Gloucestershire]].<ref name=Hewison/>
* Den 28 augusti 1875 körde ett passagerartåg över signaler och var i en kollision bakifrån med ett utflyktståg vid [[Kildwick]], [[West Riding of Yorkshire|Yorkshire]]. Sju människor dödades och 39 skadades.<ref name=Hall/>
* Den 11 augusti 1880 spårade ett passagerartåg ur vid {{rws|Wennington}}, [[Lancashire]]. Åtta människor dödades och 23 skadades.<ref name=Hall/>
* Den 19 augusti 1880 stannar ett passagerartåg inne i [[Blea Moor Tunnel]], [[West Riding of Yorkshire|Yorkshire]] på grund av ett trasigt bromsrör. Ett snabbtåg kör över signaler och är i en påkörning bakifrån i låg hastighet.<ref name=Hall/>
* Den 27 augusti 1887 körde ett expresspassageratåg över signaler och kolliderade med ett godståg som växlades vid [[Wath North järnvägsstation|Wath station]], [[West Riding of Yorkshire|Yorkshire]]. Tjugotvå personer skadades.<ref name=Earnshaw7>{{cite book |last=Earnshaw |first=Alan |title=Trains in Trouble: Vol. 7 |year=1991 |publisher=Atlantic Books |location=Penryn |isbn=0-906899-50-8 |pages=4–5, 9 }}</ref>
[[Fil:Esholt Junction järnvägskrasch - 1892.jpg|thumb|Esholt Junction järnvägskrasch]]
:{{main|Esholt Junction järnvägskrasch}}
* Den 9 juni 1892 körde ett passagerartåg över signaler och kollisionerade med ett annat vid Esholt Junction, [[West Riding of Yorkshire|Yorkshire]]. Fem personer dödades och 30 skadades.{{citation needed|date=May 2017}}
* Den 3 december 1892 kraschade ett godståg vid Wymondham Junction., [[Leicestershire]], och skadade signallådan allvarligt.<ref name=Earnshaw6>{{cite book |last=Earnshaw |first=Alan |title=Tåg i Problem: Vol. 6 |year=1990 |publisher=Atlantic Books |location=Penryn |isbn=0-906899-37-0 |page=6 }}</ref>
:{{main|Järnvägsolycka i Wellingborough}}
* Den 2 september 1898 spårade ett snabbtåg av passagerartåg ur vid {{rws|Wellingborough}}, [[Northamptonshire]] av en vagn som hade ramlat av plattformen på spåret. Sju personer dödades och 65 skadades.{{citation needed|date=May 2017}}
* Den 24 juli 1900 spårade ett passagerartåg ur i {{rws|Amberswood}}, Lancashire. En person dödades.<ref name=Spence>{{citera bok |last=Spence |first=Jeoffry |title=Victorian & Edwardian Railways från gamla fotografier |year=1975 |publisher=Batsford |location=London |isbn=0- 7134-3044-3 |page=76}}</ref>
* Den 1 december 1900 spårade ett godståg ur vid Peckwash nära [[Duffield, Derbyshire]].<ref name=Trevena2>{{cite book |last=Trevena |first=Arthur |title=Trains in Trouble: Vol. 2. |year=1981 |publisher=Atlantic Books |location=Redruth |isbn=0-906899-03-6 |pages=19–20}}</ref>
* Den 23 december 1904 spårade ett expresspassageratåg ur vid {{rws|Aylesbury}}, [[Buckinghamshire]] på grund av för hög hastighet i en kurva. Ett annat expresspassageratåg krockade med vraket i låg hastighet. Fyra personer dödades.<ref name=Hall/>
* Den 19 januari 1905 körde ett expresspassageratåg över signaler och kollisionerade med ett passagerartåg vid {{rws|Cudworth}}, [[West Riding of Yorkshire|Yorkshire]]. Sju personer dödades.<ref name=Earnshaw7/>
* I juni 1907 spårades ett bagagetåg ur av fällpunkter vid Silkstream Junction efter att föraren läst fel signaler.<ref name=Earnshaw8>{{cite book |last=Earnshaw |first=Alan |title=Trains in Trouble: Vol. 8 |year=1993 |publisher=Atlantic Books |location=Penryn |isbn=0-906899-52-4 |page=4 }}</ref>
:{{main|Hawes Junction järnvägskrasch}}
* Den 24 december 1910 var ett snabbtåg för persontrafik bl.an en kollision bakifrån med två lätta motorer nära Moorcock-tunneln, söder om toppmötet [[Aisgill|Ais Gill]] på grund av fel från tågklareraren vid {{rws|Hawes Junction}} och brandmännen från lätta motorer. Tåget spårade ur och fattade eld. Tolv människor dödades och sjutton skadades.<ref>[https://www.railwaysarchive.co.uk/documents/BoT_AisGill1913.pdf Olycksrapport av major J. W. Pringle]</ref>
:{{main|1913 Ais Gill järnvägsolycka}}
* Den 2 september 1913 körde ett passagerartåg över en signal och var i en kollision bakifrån med ett annat passagerartåg mellan [[Mallerstang]] och [[Aisgill|Ais Gill]], d.v.s. norr om Ais Gill-toppmötet. Sexton människor dödades och 38 skadades.

==Anmärkningsvärda människor==

; Ordföranden
{{div col|colwidth=30em}}
* [[George Hudson]] 1844 – 1849
* [[John Ellis (affärsman)|John Ellis]] 1849 – 1856<ref>{{cite book |last=Bilson |first=P |date=1996 |title=Derby and the Midland Railway |publisher=Breedon Books, Derby |isbn=1-85983-021-8}}</ref>
* William Evans Hutchinson 1864 – 1870
* William Philip Price 1870 – 1873
* Edward Shipley Ellis 1873 – 1879
* [[Matthew William Thompson]] 1880 – 1890
* (George) Ernest Paget 1890 – 1911
* George Murray Smith 1911 – 1919
* Charles Booth 1919 – 1922
* (William) [[Guy Granet]] 1922 – 1923
{{div col end}}

;Generella chefer
{{div col|colwidth=30em}}
* Joseph Sanders 1849 – 1853 (efteråt sekreterare)
* [[James Joseph Allport]] 1853 – 1857<ref name="ReferenceA">{{Cite EB1911|wstitle=Allport, Sir James Joseph}}</ref>
* W. L. Newcombe 1857 – 1860
* [[James Joseph Allport]] 1860 – 1880<ref name="ReferenceA"/>
* John Noble 1880 – 1892
* George Henry Turner 1892 – 1901
* John Mathieson 1901 – 1905
* (William) [[Guy Granet]] 1905 – 1918<ref name="Barnes2">E. G. Barnes (1969). ''The Midland main line 1875–1922'', London : George Allen and Unwin, {{ISBN|0-04-385049-9}}, s. 223–224</ref>
* Frank Tatlow 1918 – 1922 (tidigare biträdande generaldirektör)
{{div col end}}

;Lokföreståndare och maskinchefer
{{div col|colwidth=30em}}
* [[Matthew Kirtley]] 1844 – 1873 (LS)
* [[Samuel Waite Johnson]] 1873 – 1904<ref>National Archive RAIL 491, tillgänglig den 21 februari 2014 via ancestry.co.uk UK, Railway Employment Records, 1833–1956 för Samuel Waite Johnson</ref> (LS)
* [[Richard Deeley]] 1904 – 1909 (CME)
* [[Henry Fowler (ingenjör)|Henry Fowler]] 1909 – 1923 (CME)
** [[James Anderson (mekanisk ingenjör)|James Anderson]] 1915 – 1919 (tillfällig)
{{div col end}}

;Invånare ingenjörer
* [[William Henry Barlow]] 1842 – 1857<ref>{{cite ODNB |url=http://www.oxforddnb.com/view/article/30598 |title=Barlow, William Henry (1812–1902) |åtkomst -date=24 december 2010 |last=Chrimes |first=Mike |year=2008 |doi= 10.1093/ref:odnb/30598 }}</ref> (efteråt konsultingenjör)

;Chefarkitekt
* [[John Holloway Sanders]] c.1854 – 1884{{sfn|Brodie|2001|p=535}}
* [[Charles Trubshaw]] 1884 – 1905{{sfn|Brodie|2001|p=838}}

;Advokater
* [[Samuel Carter (Coventry MP)|Samuel Carter]] MP 1835 – 1868<ref>{{Cite web|url=http://uudb.org/articles/samuelcarter.html|title=Samuel Carter|website=Dictionary of Unitarian and Universalist Biography|access-date=20 mars 2018}}</ref>

==Se även==
* [[Midland Railway War Memorial]], Derby
* [[Locomotives of the Midland Railway]]

==Referenser==
{{reflist}}

==Källor==
* {{cite book |last=Brodie |first=Antonia |date=20 december 2001 |title=Directory of British Architects, 1834–1914. Vol 2. |publisher=Royal Institute of British Architects |isbn= 9780826455147}}
* {{citera bok | sista = Dow | första = George | titel = Järnvägsheraldik: och andra insignier | år = 1973 | isbn = 9780715358962 |publisher=David och Charles |plats=Newton Abbot }}
* {{citera bok| last1=Truman| first1=P.| last2=Jakt| first2=D.| år=1989| title=Midland Railway Portrait| plats=Sheffield| publisher=Plattform 5| isbn=0-906579-72-4}}

==Mer läsning==
* {{citera bok| author-link=Frederick Smeeton Williams| sista=Williams| först=Frederick Smeeton| år=1876| title=Midlandsjärnvägen: dess uppgång och framsteg| url=https://archive.org/details/midlandrailwayit00will| publisher=Strahan & Co.}}
* {{citera bok |title=Official Guide to the Midland Railway |location=London |publisher=Cassell & Company |year=1894 |url=https://archive.org/details/officialguideto00compgoog }}
* {{citera bok| last=Barnes| först=E. G.| år=1966| title=The rise of the Midland Railway, 1844–1874| plats=London| publisher=George Allen och Unwin}}
* {{citera bok| last=Barnes| först=E. G.| år=1969| title=The Midland main line, 1875–1922| plats=London| utgivare=George Allen och Unwin| isbn=0-04-385049-9}}
* {{cite book |url=http://www.railwaywondersoftheworld.com/waverley-way.html |chapter=The Waverley way to the north |title=Railway Wonders of the World |year=1913 |pages=541–552 |author-last=Talbot |author-first=Frederick A.}}

{{Commons category|Midland Railway}}

==Externa länkar==
* [http://www.midlandrailwaysociety.org.uk Midland Railway Society]
* [http://www.midlandrailwaystudycentre.org.uk Midland Railway Study Centre at Derby]
* [http://www.nrm.org.uk/ourcollection/locomotivesandrollingstock/CollectionItem?objid=1975-7018&pageNo=15 Midland Railway lokofoto på National Railway Museum]